top of page
Skribentens bildFalsterbonäsets Naturvårdsförening

Skanörs Norra Strand

Det har nog inte undgått någon att "Norra stranden" med delar av södra Hovbacken i Skanör är på väg ut i havet. Media har skrivit om badhytter som bokstavligen ramlar i havet och vågorna sköljer fram spår och lämningar från ett medeltida Skanör. Bara de senaste 10 åren har erosionen varit brutalt märkbar. Den har dock pågått i decennier men bromsats upp genom viss strandfodring. En del frågar sig vad kommunens största naturvårdsförening gör åt det? Vi tänkte redogöra för det igen men lite mer ingående.

Området är idag främst skyddat genom att ingå i Flommens naturreservat samt Falsterbohalvöns Natura 2000. Ett område längre in, som idag inte är drabbat, är uppsatt som fornlämning och kan därför skyddas av länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet vid behov. Hade en större utgrävning gjorts av området så hade säkerligen det idag skyddade området expanderat västerut. Det såg vi inte minst när ett skelett från medeltiden spolades fram vid en höststorm för några år sedan.

Inom Flommens naturreservats bestämmelser finns det inget skydd av fornlämningar upptaget. Däremot reglerar den att man ska låta den naturliga erosionen ha sin gång. Havet ger, havet tar har man nog tänkt 1981 när beslutet om reservatet antogs.

Den främsta orsaken till erosionen är dock inte naturlig, den beror på Hamnvägen, Skanörs hamn och vågbrytaren, även kallad "Sandfångaren" av god anledning. Sanden som av naturkraft rört sig längs södra Skånes kust och runt Falsterbonäset och vidare norrut i tusentals år, bromsas senaste decennierna upp vid Skanörs hamn. Den sand som tar sig vidare hamnar längre norrut och därför expanderar Norra Haken längst ut mot Näsets norra spets. När Hamnvägen en gång anlades så var det tal om en kulvert under för sanden att ta sig igenom.

Vellinge kommun är skyldiga enligt en vattendom att kompensera sandförlusterna på Norra stranden genom att ta sand från Slusan/söder om hamnen, samt från hamninloppet, och transportera till norra stranden. Cirka 20 000 kbm per år måste man fodra enligt domen. Något man inte riktigt uppfyllt förrän möjligtvis senaste 1-2 åren. Det har så klart påskyndat den erosion vi nu ser. Men så länge vågkraften i kombination med högvatten inte bromsas så kommer stranden sakta att ätas upp oavsett fodringen.

Vad kan då göras för att Norra stranden med delar av Hovbackens fornlämningar inte ska försvinna ut i havet? FNF har uppvaktat länsstyrelsen ett antal gånger i frågan men får som svar att de inte tänker ingripa just nu eftersom naturreservatet får eroderas och att det är kommunens uppgift att reglera hur allvarligt det blir just på denna sträcka genom fodringen. Att anlägga vågbrytare ute till havs för att bromsa vågkraften kan vara en lösning, men det är en lång process eftersom havsområdet är en del av Natura 2000 (EU-direktiv). Samtidigt vet vi att anordningar till havs kan bli bra rev och gagna ekologin. Frågan är också hur det påverka den fria utsikten, sjöfarten mm.

Vi anser därför att det mest lämpliga vore om Vellinge kommun, med sina resurser, tar initiativ till att påbörja en utredning som syftar till att ta fram förslag på metoder att skydda området från den "onaturliga erosionen". Arbetsgruppen finns redan genom delar av parterna i Flommens skötselråd samt att man behöver involvera experter på geologi bland annat.

Det måste ligga i kommunens högsta intresse att skydda och bevara detta område, inte minst för oss invånare och för kommande generationer. Vi bör inte heller fortsätta utgå ifrån att staten ska lösa problem som faktiskt orsakats på lokal nivå. Däremot måste Länsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet samt eventuellt Naturvårdsverket involveras.

Daniel Johnsson/Ordförande FNF Källor: FNF expertråd, Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet




17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Comments


bottom of page